Konstmuseet i Borås
Många gånger ses konst som något som är till och av vuxna. Nutida konst kan vara svårtillgängligt för vuxna och ännu mer så för barn. Kanske är just så, att konst inte lika tillgängligt för barn. Kanske har vi vuxna en tanke om att det krävs kognitiva förmågor att kunna tolka konst och förstå sig på konst.
I förskolan får barn möjlighet att utveckla sin skapande förmåga. De får måla, rita och skapa genom olika material och tekniker. Genom att samtala om bilder, fotografi och barns egna alster ges barn möjlighet att analysera, reflektera över vad de ser, uppfattar och tolkar. De får utveckla sina tankar, sätta ord på sina känslor och förklara sina åsikter och vad de upplever i mötet med bild, fotografi osv. Detta ökar deras förståelse för sin omgivning och sin kommunikativa förmåga. Ansvaret ligger hos oss vuxna eller främst hos oss pedagoger att bjuda in barn till att möta olika slags konst på ett spännande och inspirerande sätt. Genom att få möta konst via studiebesök på konstmuseum samt övriga platser där konst ställs ut får barn uppleva vad konst är och hur konst kan se ut. Genom att samtala om konst och låta barnen själva få utlopp för att skapa konst ges barnen en möjlighet att utveckla ett intresse och en medvetenhet.
Om jag reflekterar över min egen relation till konst ter den sig ganska dålig. Personligen tycker jag att det kan vara givande och intressant att titta på konst men är fruktansvärt dålig på att faktiskt besöka konstmuseum osv. En av mina närmsta vänner Anna är en konstnärlig själ och har gått olika konstutbildningar och målar helt fantastiska bilder, det känns därför tråkigt att trots att jag har konst så ”nära” inte riktigt konsumerar eller närmar mig konst eller "uppskattar" konst.
Idag besökte jag och en kurskamrat konstmuseet i Borås. Både mitt och min kurskamrats första intryck var att utställningen som visades inte gav oss någon inspiration alls. Vi gick båda igenom utställningen under total tystnad och tittade på varandra med tom blick. Lokalen är stor och det fanns inte mycket konst att kolla på, konsten upplevdes som väldigt abstrakt och personligen hade jag svårt att tolka den eller känna inspiration. Om jag inte förstår eller ser konsten som en start på ett samtal insåg jag snabbt att det skulle bli svårt att ta med en barngrupp hit. Vi gick upp en våning och även konsten på detta plan gav oss ingen inspiration eller önskan att ta hit en barngrupp för att titta på bilderna och samtal om dem. Konsten kändes svår, djup och ”vuxen”.
När jag kom hem funderade jag över varför jag upplevde det så. Konst uppfattas ju olika av olika människor. Varför upplevde jag detta besök som tråkigt och svårbegripligt för barn? På något sätt kändes denna konst som mer lämpad för en vuxen betraktare, varför vet jag inte, kanske är det mina egna föreställningar att konst ska vara färgglatt, och konkret för att barn skall förstå eller bara tycka att det är intressant att uppleva och se själva konsten. Några frågor som dök upp när jag började fundera över besöket var, måste konst vara vackert? måste konst vara begripligt? Måste konst vara färgglatt för att barn skall tycka det är roligt, spännande att titta på konst? Svaret på frågorna kanske är många och förmodligen handlar det om att låta barn möta all slags konst och låta barnen tolka konsten. Samtidigt måste man som pedagog ha en öppet och positivt förhållningsätt till det barnen skall ges chansen att möta.
Inne på konstmuseet var det tyst, kallt och upplyst. Konsten som fanns var bilder, fotografin och. Man får inte lov att röra eller skrika inne på konstmuseet. Personligen tycker jag att konst är viktigt för människan såväl vuxna som barn. De pågående utställningarna tilltalade mig inte och därför hade det blivit svårt för mig att inspirera barngruppen i mötet med denna konst. Kanske behöver konsten vara inspirerande eller begriplig för mig som pedagog för att kunna locka barnen till samtal och lust att möta konst. Kanske behöver jag ställa mig över mina egna personliga åsikter och upplevelser om konst för att själva kunna möta konsten, samtidigt så anser jag att i min yrkesroll måste jag kunna se ett givande syfte till varför vi åker och tittar på just den här konsten och vad den kan erbjuda min blivande barngrupp.
I kombination med ett besök på konstmuseum krävs en viss förberedelse, det vill säga att barnen får möta konst på förskolan, vad kan konst vara, hur kan konst se ut? Varför är det konst, och hur kan man skapa konstverk? Låta barnen själva få skapa konst och utveckla sitt eget skapande och dokumentera sin skapandeprocess och samtala om den. Att sedan börja titta på andras konst och uppleva konst ger barnen en bredare bild om konstens värld. Enligt A. Marner har forskning visat att även små barn spontant gillar alla bilder, de intresserar sig för former, färger, moderns samt abstrakt konst.
Kanske är det jag som är skadad som vuxen och behöver veta vad är syftet, vad vill konsten förmedla, när jag egentligen bara skulle låta fantasin styra och släppa det konkreta tänket. Kanske behöver jag skapa en bättre relation med konst för att möta konst med ett mer öppet sinne och kunna inspirera barnen att skapa en god relation med konst. Låt mig dela med mig av det kloka jag läste på kulturrådets hemsida:
"Det finns alltid anledning att diskutera kvalitet, ärende och innehåll i barnlitteraturen. För med barns rätt till kultur menar vi också barns rätt till konst. Att få möta utmanande konst. Olika perspektiv. En mångfald av uttryck. Angelägen, rolig, förvånande, utforskande konst. Att som barn slippa bli förminskad eller förgulligad. Att inte bli överseende skrattad åt. Barn är människor, medborgare. Lite kortare, lite mindre erfarna. Men de lever nu. Här. De går inte och väntar på att bli vuxna. Vi kan inte förutse vad de kommer att behöva om 20 år. Men vi kan lyssna på dem för att ta reda på vad de behöver nu”
Visst är det så, jag skall ta mig an och möta konst med en öppen förhållningsätt och låta barnen få möta konst där barnens perspektiv, diskussioner, reflektioner står i fokus, men framför allt skall det vara givande och härligt att uppleva konst.
Läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010, s 10) redogör för att förskolan skall sträva efter att varje barn "utvecklar intresse för bilder, texter och olika medier samt sin förmåga att använda sig av, tolka och samtala om dessa"
Referenser:
http://www.kulturradet.se/sv/Bok--Bibliotek-201/Barns-ratt-till-kultur-/er
http://www.lararnasnyheter.se/FS_12_01_tema_taskapandetpaallvar.html
Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig: www.skolverket.se/publikationer?id=2442
